Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
det otäcka han misstänkte, och i detta syfte kastade
han ut ett bete.
»Eftersom vi tala om unga flickor, Jensen, så vill
jag säga er, att ni borde ha ögonen med Magelone,
så att inte Mats går och förleder henne.»
Zigenaren blef svart i synen.
»Den lymmeln, den lumpryggen, han skulle bara
under-stå sig!»
Magistern hade från sitt fönster sett Magelone och
gårdsdrängen leka inne i dennes kammare, visserligen
bara leka, men en icke så alldeles ofarlig lek, som
bestod uti att kasta omkull hvarandra på sängen. Det
var icke nödvändigt att säga allt, och han ville ej
antyda mera än han visste.
»Jag säger bara att de leka, men af lek kan bli
allvar, och Mats är en fattig dräng.»
»Ack, en sådan förbannad jänta l Ska’ hon råka i
olycka, som det är unga flickors bestämmelse att göra,
så ska’ det åtminstone vara med en fin herre.»
Det fanns intet tvifvel mera: brodern ville sälja
sin syster till en fin herre, och det för ett hundra
daler!
Magistern föregaf trötthet och reste sig för att
gå till hvila, tackade för välfägnaden och sade god
natt.
När han kom upp på sitt rum, fattades han af vämjelse
öfver sig själf för att han hade suttit till bords
med en tjuf och kopplare. Hur hade han kunnat sjunka
så djupt på tre månader? Hur hade det gått till,
att han blifvit indragen i en sfär, som låg så djupt
under hans, och hur kunde han gitta att sysselsätta
sig med människor och angelägenheter, som icke rörde
honom? Var det denna inerlia, som lägger sig öfver
själen, när den isoleras från sin omgifning och när
den, efter att ha kämpat emot en tid, har blifvit
trött, förlamad af någon oväntad hämsko på viljan
och önskningarna?
Men när han hade grubblat öfver det han nu upplefvat
och vändt och vridit på det en lång stund, tills han
blifvit maktlös, började från hans upplösta själs
atomer en väldig naturens stämma höja sig; drifter,
som nu i ett halft års tid undertryckts, vaknade,
och stärkta genom hoppet om att kunna få hvad de så
länge måst undvara, reste instink-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
