Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
skarpa hörntänderna, som stodo ut framför de
andra tänderna.
Stund efter annan kom en ljusglimt af besinning öfver
magistern, när han såg på sina barn i detta smutsiga
sällskap, som förde med sig ut i själfva skogen
sin lukt af skämdt kött och våta hundar. Och då han
en gång under vägen lade märke till några mötande,
som grinade åt sällskapet, vaknade hans medvetande
om den grufliga fön, ed-ringen, och först nu såg han,
att baronessan var klädd i en hvit kattskinnskrage med
grönt siden och bar en hatt från Gustaf I:s tid, ett
stort åbäke, som liknade ett paraply med en mårdsvans
på. Och zigenaren ståtade i sin gula jacka, på hvars
rygg fem tjäriga fingrar hade satt märke; troligen
var det en minnesbeta från uppträdet med Mats samma
morgon. Hästarne sågo ut som om de kommit direkt från
dödsdansen i Lunds domkyrka, och vagnshjulen voro
alldeles nedsölade af lera och smuts, ehuru det var
uppehållsväder och solen sken.
Ett ögonblick tänkte han stiga ur, men så lugnade
han sig igen, och i det han fäste blicken på sina
barn, glömde han omgifningarna, slog döförat till
för zigenarens prat och hörde ingenting annat än
barnens glada skratt, såg endast deras muntra lek,
när de försökte att plocka en bokgren från träden,
hvilkas löf hängde ned öfver vagnen. Därnäst tänkte
han på sin sjuka hjärtevän, som låg ensam hemma,
inspärrad, lam, och för hvilken sommaren förrann utan
en enda dag fri från lidanden. Då kände han skam och
sorg och raseri öfver de oförskyllda smärtor, som ödet
tillfogade honom och tvang honom att tillfoga andra,
och han var så uppfylld af dessa känslor, att han icke
märkte, hur vagnen svängde in på gästgifvargården,
där en taskspelare hade samlat omkring sig en stoj
ande folkhop och där bönder dansade och drucko under
ett bokträd.
Men plötsligt väcktes han genom den larmande
uppmärksamhet, som vagnen ådrog sig från mängden,
hvilken hälsade dess ankomst med skratt och skrän.
Utom sig af harm, reser han sig upp i vagnen, fattar
tömmarna och vänder hästarna, så att de komma ut på
landsvägen.
Det blef tyst ett ögonblick, en hotfull tystnad,
så att magistern måste göra baronessan en ursäkt,
i det han föregaf som skäl till sitt beteende, att
han lofvat sin hustru att icke föra in barnen i stora
folksamlingar, något som baro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
