Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Magistern såg en skadeglad, hämndlysten blick lysa
i zigenarens öga, när denne införde fyra rusiga
personer, som med fräcka miner begagnade sin lofliga
rättighet att smutsa ner golfven för hyresgästen och
störa en sjuk människas husfred.
Det kokade i magistern, när han såg dessa råa banditer
snoka omkring och låtsa som om de mätte upp dörrar och
fönster, medan de endast med knapp nöd kunde hålla sig
för att flina och framtvungo ett och annat ord, som
skulle göra det troligt, att de verkligen kommo i det
ärende, som det uppgafs. Den betydelselösa händelsen
hade en bakgrund af utmaning och en anstrykning af
öfvermod, och magistern måste taga barnen med sig
och gå ut på balkongen för att icke låta narra sig
till ett utbrott.
Detta var en krigsförklaring, och ännu mera, det var
segerproklamationen med. full musik; ty zigenaren
visade den slagne och inspärrade, att han mycket väl
visste, det denne var bunden till händer och fötter,
och nu satte han sin smutsiga häl på den öfverlistades
nacke. Denne vred sig under smärtan, men svor inom sig
en ed att nedlägga sin fiende, innan denne alldeles
gjort af med honom, och nedlägga, honom en gång för
alla: dräpa honom, icke endast såra honom - för att
icke efteråt själf blifva dräpt.
Den natt, som följde, tillbragte magister Andreas i
funderingar öfver ett sätt, på hvilket han utan ansvar
och påföljder skulle kunna nedlägga detta skadedjur,
som hänsynslöst hade sin lust i det onda.
Det fanns icke längre utsikt till att insöfva honom
i trygghet; ty han hade ingen trött stund efter
arbete, under hvilken han skulle kunna öfverrumplas,
och förhållandet mellan dem var alltför spändt för
att det å nyo skulle kunna slutas ens ett sken af
fred. Men för att kunna upptaga striden med en fiende
som denna måste man kunna hålla honom stången i
bristen på finkänsla, måste man ha förmåga att icke
sky skändliga medel, icke skämmas för att snoka i
hans hemligheter, lyssna vid dörrar, aflocka hans
anhöriga förtroliga bekännelser och efteråt betjäna
sig af dessa. Men allt detta ansåg magistern sig
icke i stånd till. Det bar emot för honom att begå
en låg handling, att känna sin själf känsla kränkt,
sin aktning för sin egen person nedbruten. Denna
strid kunde han alltså icke föra utan att gå under;
fly kunde han ej, och uppgifva striden vågade han ej,
ty då skulle han genast bli öfvervunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
