- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
323

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förhöret var slutadt, och magistern reste sig för att gå
sin väg som en misstänkt tjuf, som en falsk angifvare, som
en under uppsikt ställd person, då domaren gaf honom ett
sista hugg i bröstet:

»Således kan jag ingenting göra åt er sak angående
schatullet, men kom väl ihåg till en annan gång, att om ni
gömmer på farliga statshemligheter, att ni då håller dem
lika väl dolda som nu; ty fastän jag är danskfödd, har jag
blifvit svensk medborgare, och såsom min nuvarande konungs
och herres trogna undersåte skyr jag inga medel — skonar
inga personer — för att värna och vaka öfver
okränkbarheten af den regeringsform, som jag svurit trohetsed!»

När magistern kom ut, kände han sig till mods som om
han blifvit kåkstruken. Bakbunden, med förlorad heder,
utan möjlighet att kunna resa sig; fläckad utan utsikt till
att kunna tvätta sig ren, tvärtom, ju mera han gnede på
fläcken, desto mera skulle den äta sig in. Till och med
om han kunde samla bevis, så vågade han icke längre röra
vid saken af fruktan för att bringa sin familj i olycka; och
hvem kunde veta, om han icke rent af skulle blifva
anklagad som medskyldig i stölderna, då han hade lärt
tjufven att stjäla; han kunde anklagas för att ha begått
våldtäkt, för att ha förfört en oskyldig ungmö — för hvad
som helst, då ju falska vittnen lätt kunde anskaffas; och,
värst af allt och säkrast, för majestätsförbrytelse; ty den
förbrytelsen skulle hans hederskänsla förbjuda honom att
neka till, eftersom han hade begått den.

Han var slagen, och det af en stackare, en odåga, en
landsvägsriddare, som endast hade det företrädet att vara
hänsynslös i valet af sina medel. Den förståndige, den
kunskapsrike, den hederlige hade fallit för den okunnige,
som icke ens hade känt förbrytelsens filosofi, tjufveriets
teknik, rättegångsväsendets procedur. Han, den bestulne,
den förorättade, den pinade och plågade, hade blifvit
brännmärkt, och tjufven, förföraren, spionen, ockraren, som lefde
af sin kropp likt en sköka, och som ville sälja sin syster
till sköka, han hade blifvit den gode mannen med det ädla,
förlåtande hjärtat, det veka sinnet, den öfver systerns
förlorade oskuld sörjande brodern!

Magistern gick med sänkt hufvud framåt landsvägen och
grep så hårdt om sin käpp, att naglarna blefvo hvita, och
det fanns endast en tanke i hans hjärna. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyr/page0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free