Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
med onyttiga undanflykter och lofvade att med nöje stå
till tjänst med den obetydliga summan om tre dagar,
hvarefter han gjorde ett försök att smita undan och
upp till sig. Men zigenaren släppte icke sitt tag i
hans arm, utan tvingade ned honom på en bänk vid ett
bord, som var framsatt på gräsplanen framför huset,
den fläck, där man bäst kunde ses från landsvägen.
»Sitt nu ner och drick ett glas med oss», inbjöd
zigenaren honom i en ton, som icke talte någon
motsägelse.
»Tack, kära Jensen», sade magistern, »men jag kan
inte dricka om förmiddagen.»
»Det tjänar ingenting till att säga nej, för nu ska’
magistern ha sig ett glas! Annars kunde jag tro,
att ni är förnäm. Och det är ni ju inte?» invände
zigenaren i en väl anslagen ton af skämt.
Jungfru Ivarsson och Ivan kommo i detsamma dit med
glas och krus och slogo sig utan att be om lof ned
vid bordet på ett sätt, som icke röjde ett spår af
den aktning magistern förr hade åtnjutit.
Det var således meningen att utsätta honom för en ny
tortyr, kanhända förevisa honom för de förbipasserande
på landsvägen, eller kanske var det bara meningen
att reta upp honom till att förlöpa sig.
Zigenaren skänkte i af det ruttna äpplevinet, drack
först själf och smackade med lapparne.
»Det är min äkta bourgogne, ska’ ni veta!»
»Ja, det är ett bra vin», svarade magistern helt
mekaniskt, medan han tvang tillbaka sin vrede genom
att begrunda sin plan.
Jungfrun och Ivan skrattade utan den ringaste
förställning.
Därefter slog zigenaren i brännvin i glasen.
»Det kommer inte öfver mina läppar!» sade magistern
bestämdt.
»Inte? Ah jo! När jag ber! När jag ber så vackert
och inte nödgar, tvingar eller hotar! Bevars, det
faller mig inte in att hota, för det skall man aldrig
göra, i synnerhet när det finns vittnen tillstädes,
. . . som äro inhabila. Nej, jag hotar min själ inte,
icke det ringaste! - Nå, bara en liten droppe!»
Magistern ställde ifrån sig sin käpp för att ej bli
mördare; men han drack icke.
Zigenaren tömde sitt glas och blef genast yr i
hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
