Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
sig fram ur zigenarens doldaste hjärtevrå, som om han
hade sett ett farligt vittne nedgräfvas i mullen, och
i hans öfver-strömmande glädje försvann hans medfödda
fruktan för döden, och i det han vände ansiktet ut
mot vägen, slog han till ett skallande skratt och
klappade i händerna. Hos magistern, som såg, att
detta utbrott endast bemantlade en hemlig fruktan,
föddes genast en tanke, som han gaf lekamlig form,
när han såg den sorgklädda kvinnan stanna och lyfta
händerna mot himmelen, som om hon nedkallade dess
beskydd eller hämnd, medan jungfrun samtidigt dolde
sitt ansikte i händerna af skam och ängslan öfver
zigenarens råa uppförande.
Magister Andreas reste sig nämligen upp från bänken,
tog af hatten och blef stående i en vördnadsfull
ställning, tills liktåget hade dragit förbi.
Zigenaren blef uppbragt öfver denna tillrättavisning
och frågade i förbittrad ton:
»Hvad skall den där komedien betyda?»
»Det är ingen komedi!» svarade magistern
salfvelsefullt. »Jag brukar alltid bedja för de döda,
ty - tillade han med eftertryck - ingen vet, hvad
som kommer efter döden, och den, som har undgått
sitt straff i detta lifvet, kan vänta sig det i det
nästa.»
Zigenaren, som verkligen fruktade för ett lif efter
detta, ville icke ännu gifva efter för sin fruktan,
och med ett sista försök att döfva sin ängslan skrek
han efter liktåget:
»Drag till helvete, grindvaktarel Drag till
helvete!»
»Tag er till vara, Jensen», sade magistern; »de döda
gå igen, om man stör deras ro!»
Och lugn som en blifvande segrare, som har angripit
sin fiendes svagaste punkt, lycklig som tänkaren,
hvilken efter en långvarig ansträngning har hunnit
till klarhet, steg han upp, tog på sig sin strängaste
katedermin och upprepade med profetisk röst sin
förutsägelse, som han själf ärnade bringa till
uppfyllelse:
»De döda gå igen!»
När han med raska steg gick in genom porten, hörde
han efter ett ögonblicks tystnad, som visade att
orden hade gjort sin verkan, ett gapskratt bakom
sig, efterföljdt af en påminnelse om det begärda
penninglånet, som nu löd å tusen daler. Magistern
vände sig på trappan och nickade j åkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
