Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
sonlighet, ställde sig under den lågt stående varelse,
som redan hade satt foten på honom, hatade honom
med den underkastades hat, inbillade sig, att den
andre var härskaren och att han själf var folkets
barn, som år ut och år in skulle slita och släpa för
dagdrifvaren, gifva honom sitt blod och sin hjärna,
såsom hans förfäder hade gjort, och nu reste han sig,
vild och utom sig, och fattade sin påk för att dräpa
fienden, krossa hans hufvud och kasta kadavret för
hundarne.
Men han vände om igen, släppte påken och satte sig
vid bordet.
Nej, inte på det sättet kunde det ske, ej i öppen
strid kunde det göras; det var ju just olyckan l Han
hade ju varit med i krig, hade skjutit på fienden
och aldrig känt obehag därvid; han hade också i
katedern försvarat sig med påken och slagit sönder
armar och lår utan att känna någon annan smärta än
den, som de slag han själf fick hade tillfogat honom,
det var strid, det; men det här var mord . .. nåväl,
men man mördar ju tyranner, därför att de icke inlåta
sig i strid l Och nu måste tyrannen dol
Det gällde då att framkalla rädsla och skräck hos den
redan uppskrämde zigenaren. Och för detta syftemål
var magistern på det klara med att han måste låta den
döde grindvaktarens skugga och den dödes hustru gå
igen. Men om detta var nog, blef en annan fråga, som i
tid måste besvaras. Han måste vara förberedd på allt
och köra in knifven öfverallt där en blottad fläck
erbjöd sig hos zigenaren, för att flå honom i bitar.
Han erinrade sig nu i det upphetsade tillstånd,
hvari han befann sig, att zigenaren hade berättat
om en dröm, som ofta återkom i sömnen för honom:
huru han förvandlades först till en snok, därefter
till en råtta och slutligen till en hund, hvarvid han
alltid vaknade i stor ångest. Magistern trodde icke
på drömmar, men han tillskref dem en viss ännu icke
utredd betydelse, icke såsom spådomar om framtiden,
utan som hågkomster, kanske från preexistenser hos
förfäderna. Hvarför återkom nu ständigt denna dröm
för zigenaren och fyllde honom med förfäran?
Var det hågkomster från länge sedan hänsvunna
tider, då hans fäder trodde på metempsykos eller
själavandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
