Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaptenens kajuta i akterkastellet för att visa sina
papper och afgifva förklaring.
Vid den redogörelse, de nu lämnade, uppdagades, att
de voro studenterna vid Uppsala akademi Dominus Lasse
Hulling och Peter Snagg, båda förvunna att såväl
på stadens källare som ock på en landskapskommers
hafva begagnat lasteligt tal om konungens professor
Serenissimus Olaus Rudbeckius och dennes nyligen
från trycket utgifna sekularverk Atland eller
Manhem, i hvilken fäderneslandets ära blifvit på
ett hittills otänkt och oanadt sätt upplyftad,
i det sagde Serenissimus till komplett evidens
deducerat och indicerat, att Svea rike ej var mindre
än människosläktets vagga. För sitt fåvitska och
ohöfviska tvifvelsmål hade merberörde Hulling och
Snagg blifvit satta i proban, men som de i denna
mer trånga än hälsosamma vistelseort uppfört sig
oskickligt och straffvärdt, hade de blifvit dömda
till gatlopp och tukthus.
Genom konglig majestäts synnerliga gunst benådade,
hade de fått tillstånd att rymma riket och med Svenska
Lejonet afresa till Nya Sverige.
Kaptenen mottog förklaringen med ett godt grin. Han
hade inte hört om den boken Atlantica, men när han
erfor, att den skulle afhandla något sådant, som att
Svea rike vore det sjunkna Atland eller de Lycksaliges
öar, ställde han sig genast på studenternas sida och
förklarade, att hvarje sjöman visste, att Atlantica
låg i Stora hafvet, som just af samma ö erhållit sitt
namn, eller Atlanterhafvet. Och så bad han de lärda
herrarne välkomna och vardt god vän med dem.
Resan gick för goda vindar öfver Nordsjön, genom
Kanalen och ut i Spanska sjön. Som man i händelse
af haveri ej vågade ha fångarne bundna, och man för
öfrigt icke fruktade rymning eller myteri, emedan
alla förklarat sig nöjda med att få resa, gingo de
fria och uppförde sig hyggligt och tillständigt. De
gifta hade fått åter sina hustrur och barn, som de
icke sett på många år, och de voro grymt lyckliga,
och lyckan gjorde dem goda. Men de voro icke heller så
farliga. Några hade i ruset dragit knif, andra hade
flytt från krigstjänst, andra hade plockat af andras
träd, eftersom de inte ägde några själfva. Utsluppna
ur mörka, osunda fängelser, njöto de i fulla drag
åsynen af det stora hafvet, som omsvepte dem i
ljus. Allting var nytt för dem, och de lekte som barn
på däcket. Än skulle de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
