Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
drömmarne. Sålunda hörde man ofta de sofvande
skrika under sömnen. En gammal smed drömde ofta om
ankarsmedjan och kände fångvaktaren väcka sig med en
spark i sidan. En tunnbindare, som stulit, emedan han
hade för många barn, drömde om nätterna, att barnen
skreko efter bröd, och när han vaknade och såg solen
lysa på de alltid bärande träden, grät han af glädje
och föll på knä och tackade Gud för allt godt; men
så kom tanken på framtiden öfver honom. Då hjälpte
inga tröstegrunder. Detta var det eljest så lyckliga
samhällets demon: tanken på framtiden. Då de sågo,
huru godt de nu hade det, kunde de ej utan bäfvan
tänka på, huru de skulle kunna få det igen, om till
exempel ett fartyg kom och hämtade dem. Hemlängtan
hade däremot ingen enda af dem anledning att
lida af, ty bakom dem låg antingen tukthuset eller
krigstjänsten, och det längtade ingen efter. Minnet af
det förflutna och fruktan för framtiden voro sålunda
de spöken, som störde deras sälla ro, och både läkaren
och Lasse funderade hit och dit på ett hjälpmedel,
men utan framgång. Men hvad de ej kunde påfinna,
det påfann slumpen.
En dag hade smeden gått ut i skogen för att svalka
sig efter en sömnlös natt. I en klipprefva hittade
han en buske, som bar blåa bär och hvilken han
ej sett förut. Han tog några i näfven och åt. De
smakade icke vidare godt, men han fäste ingen vikt
vid det. Och så gick han hem, det vill säga till den
buske, där han hade sin löfhög för natten. Där råkade
han hustrun. Smeden var vid ett strålande lynne och
pratade tok.
»Jag tror du tagit en tår på tand», sa’ hustrun,
som ännu hade minnen af det förflutna.
»Hvad är det för slag?» sa’ smeden förvånad.
»Brännvin!» sa’ hustrun och klatschade med tungan.
»Brännvin? Det har jag aldrig hört talas om, hvad är
det för slag?» sa’ smeden förvånad.
»Minns du inte, hvad det var, så minns du säkert,
att du satt i finkan i Karlskrona!»
»Karlskrona! Jag förstår dig rakt inte, min gumma
l»
»Då har du förlorat minnet», sa’ gumman.
Och det var just hvad smeden hade gjort, och därmed
var upptäckten klar. Läkaren samlade genast in bären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
