Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
ett och annat djur, hvilkas hudar genast afdrogos och
begagnades som kläder åt de minderåriga barnen. När
så ett antal bågar på tredje dagen voro färdiga,
drogo männen på jakt, och äfven de kvinnor, hvilka
ej voro hafvande eller hade barn att bevaka. Detta
var i nödens sista stund, ty alla de musslor, sista
stormen uppkastat, voro förtärda. Jaktbytet var icke
stort. Prästen och smeden, som råkat sikta på samma
hare, kommo i delo om hvem som dödat den och skulle
ha slagits, om icke Lasse trädt emellan och afgjort
saken så, att de fingo dela bytet.
»Nu börjas slagsmålet», sade Lasse för sig själf,
och uppträdet gjorde ett dystert intryck på de
närvarande.
Man måste äta djuren råa, hvilket var vidrigt. Men
vid måltiden, som nu anställdes, kommo alla hafvande
kvinnor och de kvinnor, som fått för barnens skull
stanna hemma, och begärde att också få äta. Ingen
ville dela med sig. Då måste Lasse ånyo träda
emellan och ålade hvarje man, som var far till de
födda eller ofödda barnen, att af sitt byte dela
med sig åt kvinnorna. Men det var rent omöjligt
att få reda på fäderna; ty under de tre åren på De
Lycksaliges ö hade män och kvinnor blandat sig med
hvarandra utan att hålla reda på faderskapet. Tvist
uppstod. Lasse måste åter gå emellan. Och sedan han
delat män och kvinnor i två hopar, bad han hvarje
kvinna välja en man. Sedan måste hvarje kvinna lofva
högtidligt att icke pläga umgänge med någon annan man,
så länge mannen skaffade henne och hennes barn mat och
kläder. Detta funno de alla vara mycket billigt. Men
Peter Snagg, som alltid skulle opponera, framkastade
den frågan, hvad mannen skulle göra, om kvinnan var
otrogen, hvarpå Lasse svarade, att han skulle upphöra
ha skyldighet att försörja henne, det vill säga ha
rätt skilja sig från henne eller köra bort henne,
ty naturen hade icke ämnat, att den ene skulle betala
den andres nöjen med sitt arbete.
»Och så ha vi äktenskapet färdigt igen», tänkte Lasse
för sig själf.
Alla halfvuxna barn fingo af de uppätna djurens ben
göra sig metkrokar, och med snodda gräs som refvar
kunde de börja fiska något smått.
Så lefde det unga samhället ett ganska mödosamt lif
en tid bortåt. Vintern var grym i grottorna, ty man
hade ännu icke någon eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
