Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET.
C IDEN LARFVADE FRAM, och Lasse satt i godan ro
och tog sin tribut. Men följande år efter det stora
offret väntade han förgäfves och hungersnöden var
nära. Då utsände han Uffka klädd i en lång rock, gjord
af korpfjädrar, för att kunskapa och afskrämma de
uppstudsige deras tribut. När Uffka återkom, var han
sön-derrifven och illa tilltygad. Folket trodde icke
längre på honom, och de behöfde icke längre Lasses
eldstenar, sedan Peter Snagg upptäckt hvar de funnos
att få. Men Lasse hade annat i beredskap, ty han var
en klok man och hade minnet i behåll. Att sammankalla
stammarne lönade sig icke numera, utan han gick att
uppsöka Peter Snagg och hans stam, ty han ville slå
honom på hans egen mark och i vittnens närvaro. När
han ändtligen efter en ansträngande dagsresa hade
kommit till Snaggska tältbyn, gick han fram och
hälsade Peter vördnadsfullt, och efter erhållet
enskildt samtal hade de ingått ett kompanjonskap om
en ny uppfinning. Stammen sammankallades, och Snagg
höll följande tal.
Jägarlifvet hade icke varit utan sina ansträngningar
och olägenheter. Ibland hade de haft öfverflöd
på kött, så att det legat och ruttnat bort,
ibland brist. Svaga försök att genom torkning
bevara af öfverflödet hade visserligen blifvit
gjorda, men bristfälliga metoder hade gäckat
deras förhoppningar. Nu hade emellertid Peter
Snagg och Lasse Hulling hittat på en hemlig
sten, som kunde bevara kött, fisk och hudar mot
förruttnelse. Följderna af denna tidehvarfvets största
uppfinning voro oberäkneliga. Nu kunde man jaga på
vissa tider och sedan sitta i ro, och att sitta i
ro var dock lifvets största, renaste och säkraste
njutning. Ville nu stammen gifva Lasse och Peter
tribut, skulle de få deras uppfinning.
Ett dundrande ja blef svaret.
Peter utdelade därpå en hvit söndergrusad sten,
som kallades salt, och uppmanade folket att hvarje
vecka komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
