Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Men snart ledsnade man vid den enformiga födan, och
gamla minnen från den glada tiden på De Lycksaliges ö
började förnimmas i magarne. Lasse, som väl användt
sin tid, hade upptäckt ett par gräsarter, hvilkas
frön krossade och ältade med mjölk voro en läcker
spis. Därjämte hade han funnit plantor med tjocka
rötter, hvilka voro beska, när de växte på mager
jord, men söta, när de växte i fet. Som han icke
hade plog eller tamt dragare, lät han fälla skog och
bränna. I askan sådde han sina gräs- och roffrön, och
därmed var åkerbruket i gång. Alla stammar följde icke
genast exemplet. Men några gjorde det. Men med skogens
fällande och brännande försvann villebrådet. Klagomål
öfver den farliga röken läto höra sig från grannarne,
hvilka äfven började få känna smaken på de odlade
örterna, men icke ville lämna jakten eller förstöra
skogarna. De gjorde därför då och då små infall på
Lasses område och kunde icke erkänna hans äganderätt
så långt, att de med-gåfvo honom rätt att genom
svedjande förstöra landet och jakten. Lasse måste
utdrifva dem med vapenmakt, men under det folket var
i krig, kunde de icke arbeta. Därför måste de andra
föda och kläda dem, medan de voro ute och skyddade
åkrarne. Sålunda påbjöd Lasse en allmän skyddsskatt.
Nu började man emellertid bygga hus och hade uppgifvit
all tanke på att stryka omkring. Men behaget att
få sitta stilla var dyrköpt, och Lasse hade numera
aldrig en glad dag, ty han fick oupphörligt sitta
och slita tvister och hitta på lagar och förordningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
