Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
. AMHÄLLET hade nu nått höjdpunkten eller idealet af
bakvändhet. Det nyttiga hade kommit i förakt och det
onyttiga var äradt. Det var sålunda ärofullare att
rita af ett äpple, för hvilket man blef professor
och riddare, än att odla ett äppelträd, för hvilket
man endast blef skattskyldig. Att spela en pjäs var
ansedt och äradt vida högre än att skrifva en pjäs,
och man såg stundom publiken spänna sig för en aktris’
vagn och draga henne från teatern, när man sett en
riktigt god pjäs. Alla, som ville hindra rättvisan,
motarbeta en utredning af det eländiga tillståndet,
öka nöden, straffa den oskyldige, utmärktes genom
ämbeten, pensioner och äretecken.
Mest idealiskt utvecklade sig dock lifvet i
städerna. I kungastaden bodde tre hundra tusen
människor på en fläck som icke var större än några
tunnland. Man kunde sålunda, när man såg denna
stengraf, som var invånarnes stolthet, genast räkna
ut, på huru många lass Orenlighet den hvilade, ty
staden rensades icke hvar dag.
Häraf stank, som stadsborna icke märkte, men hvilken
alstrade sjukdomar. Härtill bidrog äfven i hög grad
det idealiska byggnadssättet. Man hade nämligen i
stället för att lägga husen i terrasser mot solsidan
byggt dem i långa strängar, mellan hvilka lupo
gångstigar, och dessa så smala att endast ett fåtal
af invånarne hade ljust i sina rum. Likasom hos vissa
folk som bo i dalar mellan höga berg uppstod äfven
här en sjukdom, som under namn af kreti-nism ändrar
hjärnans funktioner och gör idiotismen ärftlig.
Stadsboarne blefvo också så kretinösa, att en
bonde icke förstod hvad de talade. De hade sålunda
också fått alla sina begrepp så förvirrade, att de,
som hade råd, sofvo om dagen och åto och drucko om
natten, hvilket naturligtvis framkallade ännu flera
sjukdomar.
Hopträngda på en liten plats, lågo de beständigt
i lufven på hvarandra, hvilket icke var underligt,
då de ju måste störa hvarandra, knuffa hvarandra,
trampa hvarandra. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
