Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tilltagande kretinismen följde en hjälplöshet,
som närmade sig den under barndomstillståndet. Många
tusen mark guld måste därför betalas åt väktare,
som under namn af polis vandrade på gatorna, ledde
hem öfverlastade, buro hem öfverkörda, sprungo efter
vatten åt svimmade, letade reda på husnummer, talade
om hvar barberaren bodde, hvar glädjeflickor hade
sitt tillhåll, hvar elden var lös och så vidare.
Till dessa idiothem strömmade af landtbefolkningar
alla gossar och flickor, som ej hade någon jordegendom
att ärfva. Gossarne blefvo tagna som slafvar,
flickorna sökte plats som slafvinnor eller väntade
tillfälle att bli skändade. I staden var det nämligen
svårt för unga män att gifta sig och därför skändades
med polisens och deras eget medgifvande alla flickor,
hvilkas barn ej kunde ha anspråk på att få någon
syssla eller något ämbete.
Olyckliga som de voro i städerna, sökte de permanenta
läkemedel i alkoholhaltiga drycker, hvilka förtärdes
på offentliga ställen. Vid hvarje förtärande i
större mängd af alkohol, hvilket endast försiggick i
manligt sällskap, brukade man dricka ett särskildt
glas alkohol för den hemmavarande kvinnan, hvilken
icke kunde vara borta från barnen, och ett glas för
hemmet, där en säng och en hustru väntade. Vid riktigt
stora berusningar började man dricka ett stort glas
alkohol för kungen och ett för fosterlandet, ibland
också ett för den rena helvetesläran.
Hela detta idealsamhälle af tre hundra tusen personer
påstod sig arbeta för folkets väl. Men gick man till
tul-larne och torgen om morgonen, där bönderna förde
in mat åt dem, fick man se, hvem som födde dem. I
ersättning fingo bönderna litet pengar, som gingo åt
till skatter; vidare fingo de se på oljefärgstaflor,
höra föreläsningar, skådespel, som He aldrig hade tid
att höra på, men det var deras eget fel, ty det stod
dem öppet att höra dem när de ville, mot särskild
betalning naturligtvis; vidare fingo de lärare,
som lärde dem helvetesläran och berömmelseboken, mot
särskild betalning naturligtvis, samt om söndagarne
en skopa ovett från prästen, som sade dem att de voro
stora rackare och att de skulle bli kastrerade om
de inte betalade skatterna. Allt detta, som kallades
bildningens välsignade frukter, fingo de (mot särskild
betalning), för att de förde mat till sta’n åt dem
som skulle svultit ihjäl, om bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
