- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
398

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men i denna sista sköna stund, på detta rum, där de voro
afstängda från världen och stodo alla inför Guds ansikte
som barn, skulle de glömma, att därute i det grymma,
stygga lifvet mänskorna värderade hvarandra på ett annat
sätt, efter lägre grunder, och när de nu i morgon skulle
vid nådabordet äta kärlekens måltid tillsammans, glömma,
att många, många aldrig mer skulle sitta vid samma bord,
erinra sig, att kanske några skulle betjäna de andra vid
andra måltider, och att de nu en enda gång skulle ur samma
bägare dricka förbrödringens dryck, såsom Jesus Frälsaren
ätit och druckit med de ringaste. – »Barn», slutade den
gamle, »nu inför Gud den evige, visen er gamle, kanske
ende vän, att I ett ögonblick kunnen aflägga världsliga
tankar och känslor, att I kunnen känna er såsom bröder
och systrar af den enda stora syskonrund, som vår Frälsare
en gång tänkte sig hela mänskligheten, då han själf steg
ner bland de ödmjuka, fastän hans plats såsom skriftlärd
var bland de öfverste i synagogan; öppnen era hjärtan utan
fruktan och utan blygd; och låt mig se ännu i ett
ögonblick den ljufva syn mitt hjärta drömde, att äfven mänskors
barn kunna vara änglars likar redan här på jorden.»

Han steg ner ur stolen och låste dörren med rigel,
under det barnen uppskakade väntade hvad som skulle
komma.

»Nu», fortfor läraren, sedan han kommit upp på sin plats,
»nu har jag låst ute världen med dess lustar, dess synder,
dess orättfärdighet, och nu äro vi ensamme inför
människones Son, som kom att nederslå det, som var upphöjdt, och
lyfta det förtrampade. Höjom våra hjärtan i den tysta
bönen, och när I kännen anden röra er, rena er, ödmjuka er,
gifven hvarandra det famntag, som mänskors barn alltid
skulle bjuda mänskors barn utan svek och utan vank, låt
mig se, du rike yngling, som har makten och äran
väntande på dig med karet och spannridare nere på gatan, låt
mig se dig öppna dina armar för din trälande broder, låt
mig se dig, välborna dotter af en ärad och berömd ätt vid
din kanske blifvande tjänarinnas bröst, och du fattige mans
trampade son, låt ditt hat mot de lycklige smälta ett
ögonblick, värm ditt kallnade hjärta vid din afundade broders,
rena det sår, du söker dölja, i din hatade broders famn.
Älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder, gifven
hvarandra broders- och fridskyssen, nu i detta ögonblick,
nu, innan dörren öppnas och världen går emellan, med kif,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free