Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
for tillsammans som en upptäckt förbrytare och kände sig
som en utklädd.
Modern märkte strax förändringen i Teklas hela väsen,
men flickan hade en förmåga att ge skäl för allting, att
hon snart tystades, och hon såg icke utan en viss
förnöjelse, hurusom hennes barn växte till sig och antog en
ädlare form än hon själf förvärfvat. Fadern visade någon
oro, och, kännande sitt klass-ödes tunga hand öfver sig och
de sina, ville han försöka varna:
»Har du sett på Tekla?» frågade han modern en
eftermiddag, när han satt vid ölet.
»Ja, hon växer till sig», sade modern.
»Jaa, men det är inte det», invände fadern. »Hon
börjar på att ta förnäma later. Det där hamnar i helvete.»
»Hvarför det? Tror du inte jag vakar öfver henne?»
kastade modern fram, förnärmad af misstanken.
»Ja, ser du, gumma, om hon hade utsikt att bli väl gift,
men det har hon inte. Och då är det bättre stanna
hederlig i din ställning.»
»Hvad vet du om hennes gifte? Har kanske inte
fattigare flickor än hon blifvit fina junkrars fruar?»
Mera kunde Tekla inte lyssna sig till, men det var nog.
De tysta tankarne inom henne hade gått ut på rof och
kommo nu hem igen, mättade och starka till nya ströftåg.
Följande dagar, sedan Tekla fullständigt, men småningom
tillfrisknat, och hon under tiden bevisat modern, att det
icke var passande, att en ung välklädd flicka bar en
matbur, emedan hon därigenom utsatte sig för lärsvenners och
knektars råheter på gatan, gick hon likasom på trots sin
middagsfärd in öfver Torget och förbi Rådstugan. På
samma gångbana, där hon fallit den svåra dagen, efter
hvilken hon blef sjuk, möter hon den mörka ynglingen.
Han hälsar kort, likgiltig och går vidare. Tekla vänder
sakta ett stycke längre upp på Själagårdsgatan, går öfver
på andra sidan och hinner fram till Brända tomten igen
för att se honom taga af inåt Kinhestagatan.
Dagen därpå går hon vid samma tid på Själagårdsgatan
och blir förvånad öfver att träffa den unge junkern igen.
Men han ser också förvånad ut, hälsar förläget och
rodnar lätt.
Nästa dag möter hon honom igen. Hon har sett honom
på långt håll, känt igen hans hatt, som har en lindrig
lutning framåt, kastande en skugga öfver ögonen, som gör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
