- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
448

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

448

Då hördes med en gång några snabba steg; fröken Ebba
syntes i grottans öppning, ridklädd och med en kort
piska i handen.

»Gatslyna, grändslinka!» utbrast hon med förtrytelsens
och den sårade stolthetens sammanpressade vrede. »Tag
det här, och det här!»

Och nu föll piskan öfver Teklas blossande ansikte,
allt under det den unga flickan gaf sitt raseri luft.

»Du räddade mitt lif af en händelse, som icke kräfde
hjältemod, och jag tackade dig, gaf dig en plats i
mitt hjärta och i mitt hus. Och du stal det enda,
som var mig kärt, du, som redan hade en man och ett
hem. Men såsom du en gång dref din far, som du har
att tacka för ditt lif, ur huset, så piskar jag dig
nu ut ur mitt! Gå, gå, gå, smutsiga kryp! För din
tjänst skall du fa betaldt med pengar; det förstår
du kanske bättre värdera än ett vänligt sinne.»

Och drifvande Tekla framför sig genom parken, öfver
gårdsplanen, där lakejerna stodo i rader och åsågo
det oväntade uppträdet, kastade hon ut vredens och
svartsjukans hetsiga ord i skurar, allt under det
den förödmjukade med nedböjdt hufvud tog emot slagen,
såsom om de lisat och lugnat hennes sjuka samvete.

Men när hon trängdes ut genom stora gårdsgrinden
och denna smälldes igen bakom henne, då reste sig
ett ögonblick hennes själf känsla, kanske i harmen
öfver hvad hon nu förlorade och med tanken på det
mottagande, som förestod henne hemma, och vändande
sig mot sin fiende, lyfte hon den knutna handen och
ropade med en röst, ihålig, som om den komme nerifrån
en fängelsehåla:

»Förbannelse öfver detta hus och hämnd öfver ditt
hufvud, herre-hynda!»

Ifrån ett vindsfönster på fogdebyggningen, hvilken
behärskade stora porten, utkastades i detsamma ett
slaskspann öfver den bannande och rasande kvinnan, som
förlorade andan och skamsen gaf sig att springa öfver
trädesgärdet uppåt skogen. Hennes hatt hade fallit af,
och hon gaf sig icke tid att taga upp den; hennes
fötter bändes af kokor och mullvadshögar, och när
hon hoppade öfver dikena, föll hon med händerna före
sig i den af sista regnet upplösta leran. Slutligen
hade hon uppnått gärdsgården, och samlande kläderna
i ena handen, klättrade hon upp på gärdslet, och hon
skulle just kasta sig ner på andra sidan, då en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free