Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista skottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nycklarne, smällde igen knäppet och kastade om remmen, så att
väskan kom på ryggen. Därpå satte han sig i en ställning,
som liknade försvarstillstånd, liksom om han visste hvem
som kom in genom dörren.
»Guds fred, herr Platsmajor», hälsade han den inträdande
officeren, hvilken slängde sin trasiga stormhatt med den
nerrökta fjäderbusken på en bänk.
»Välkommen åter, herr borgmästare», hälsade majoren
tillbaka och satte sig på andra sidan bordet.
Det blef tyst en lång stund, såsom om de båda kämparne
laddat för att skjuta ner hvarandra. Slutligen bröt majoren
tystnaden med att burdus fråga:
»Hvad sade Bregenzarne?»
»Inte en säck mjöl, inte en schoppen most, förr än
staden lämnat sina nycklar! sade Bregenzarne.»
»Nåå?»
»Nåå?» repeterade borgmästaren med hotande blickar.
»I viljen icke lämna nycklarne?»
»Nej, tusen gånger nej, millioner gånger nej!» dundrade
borgmästaren och sprang upp från stolen, blodröd i ansiktet.
»Veten I», återtog majoren, »att de aflidnes lik förpesta
staden, sedan svensken tagit kyrkogården i Eschach?»
»Jag vet!»
»Veten I, att alla stadens hästar och hundar äro slaktade?»
»Jag vet! Och jag vet, att min egen Packan, min
följeslagare sedan tjugu år, då jag miste hustru och barn, var
den förste, som fick släppa till lifvet!»
»Veten I, att sjön har stigit, så att källarne äro fulla med
vatten och därför ingen människa kan taga sin tillflykt där
nere, om bombardemanget skall fortfara?»
»Jag vet!» svarade borgmästaren.
»Veten I, att vårt vin, som står på kullarne därborta, på
Hoierberg, vid Schachten, vid Eichbühl, är moget till skörd,
och att svensk och fransman redan kastat sig öfver
vingårdarna som starar?»
»Jag vet! Men veten I, att freden kan vara sluten
redan i denna dag, att den kanske redan är sluten, och att
vi kunna rädda äran, om vi dröja en dag till med
kapitulationen?»
»En dag till», återtog majoren. »En dag till! Så ha vi
sagt i tre månader, och under tiden dö våra barn. I veten
kanske icke, att korna sinat, sedan de ätit mossan på taken,
löfven på träden, spillningen ur häststallen, slickat mjölnarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
