Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista skottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgmästaren hörde icke på, utan gick vindstrappan
uppföre, tills han genom en glugg emellan takstolarne kröp ut
på gafvelmurens trappformiga afsatser. Därpå klättrade han
upp ända till murfrontonen, som var krönt med en
flaggstång, vid hvilken ett synrör var fastbundet. Under honom
visade staden hela sin förödelse. Inte ett helt tak fanns
där att se; icke ett träd i de gamla planteringarne, hvilka
gått åt till foder och bränsle; åt strandsidan voro alla hus
rifna, alla trädgårdar uppgräfda för att ge material till
skottvallarna. Och på gatorna ströfvade trasiga, hungriga och
smutsiga människor under vilda åthäfvor, alla dock
synbarligen på väg till Gasthof zur Krone, omkring hvilken det
redan börjat skockas folk.
Borgmästaren lade nu ögat till synglaset, som var
inriktadt åt strandsidan. Där höjde sig kulle öfver kulle med
små hvita bondgårdar under branta tak, omgifna af
plundrade äppelträd och vintäppor. Och midt i sluttningen
syntes Eschach med svenska högkvarteret. Kring de blågula
fälttecknen märktes en ovanlig rörelse, och knektar tycktes
ha något bestyr med kanonerna, dem borgmästaren lärt
sig känna under den långa belägringen. Ja, han hade till
och med satt namn på de värsta bestarne i första
vallbatteriet.
Där hade han en lång räkel af röda kopparen, hvilken
just slagit in de målade fönstren på stadskyrkan, och
hvilken han kallade Röda Hund. Där hade han till vänster
en grof mörsare, som fått namnet Dunderbomskan, och den
var en riktig spygatt, när han började vräka ur sig. Hin
Håles Mamma titulerade han en tredje, som skulle vara af
svenskt järn och af kungens egen uppfinning. Och så
vidare. Men bakom vallen på en trädgårdsterrass såg han
fältmarskalken sitta tillsammans med sina officerare och
dricka Seewein, deras vin, som de odlat, pressat och varit
nog okloka att lämna kvar i källarne på andra stranden.
Mellan glaset och pipan betraktade de höge herrarne en
ritning, som dock icke tycktes vara en karta, hvilket
erinrade borgmästaren om en hörsägen, att Wrangel skulle ha
velat flytta Bayerska slottet Aschaffenburg hem på sina ägor
uppe vid en sjö i Sverige, och att, när detta icke lät sig
göra, han låtit en arkitekt taga ritningar af byggnaden,
sedan han först tömt densamma på möbler, husgeråd och
kuriosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
