- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
474

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan i Tistedalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sårade er med min orättvisa misstanke, att ni var en
man som förstod uppskatta skönhet och behag i lifvets
mindre förhållanden, och jag drömde, halfsofvande som
jag är, att de små penseldragen icke kunde skämma
annan tafla än den som saknade de stora. (Och det
begrep han inte, hviskade medikus för sig själf!) Men
om ni vill, skall jag tala för er om vår hjältes
stora brister, för jag måste tala i natt, tala ur
mig denna ande, som tryckt min i år, som jag tänkt
tyst om så länge, därför att jag fruktat att tänka
högt, en ande, som, därför att vi aldrig vågade tala,
också aldrig fick veta hvem han var ... Vill ni se’n
slåss med mig i morgon, skall ni få! Jag var med vid
Pultava, och jag var med mången god dag innan ni var
född. Jag har icke sedan jag anno 1703 kom i konungens
tjänst ägt min själ en timme, utan den har varit
envåldsherrens tillhörighet, liksom min ställning,
mitt bröd, mitt lif. Det är mig därför, som om jag nu
trädde ut ur ett strängt fängelse, som om jag andades,
återfann en gammal bekantskap i mitt hemliga jag,
som vuxit under mossan, under snön, under stenar. Jag
har älskat den mannen, som hunden älskar sin herre,
af hvilken han får skydd och mat, men jag har hatat
honom som hunden sin herre, åt hvilken han afstått
sin vilja, sin frihet. Hör alla mina tankar om den
store mannen ... Vi ska’ slåss i morgon, löjtnant
Carlberg, men inte i natt! – Och var inte rädd,
det är bara råttorna, som dansa på golfvet där inne!»

»Ser ni», öppnade han sitt tals ström, »det är med
en del stora män som med ljuset där; sätt det på
ett högt bord och det skall synas, sätt det under
bordet och det lyser inte, fastän dess sken är lika
starkt som nyss. Sätt med andra ord en åsna på en
tron, och han ska’ alltid ta sig ut något, om det
inte är alltför klent med honom. Bien! – Det finns
få regenter, som varit så illa utrustade som vår
salig konung där inne. Litet visste han om statens
regeringssätt och om samhällens ordnande, intet om
samtiden och de styrande hemlighetsfulla makter, som
göra historien. Hela hans lif var en kedja af misstag,
af bockar, af dumheter ...»

»Ja, vi ska’, djäflar regera, slåss i morgon, medikus
Neuman!» afbröt löjtnanten. »Men prata nu, för ni
är fan anfäkta mig rolig.»

»Men det fanns orsaker, som till allt annat, och när jag
nämner dem, nämner jag lika många ursäkter! ... Jag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free