- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
495

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke alls känner mig frestad att behöfva skylla på
ödet, i händelse de upphöjda känslor detta rena barn
ingifvit mig ... Är det någon hund kvar där under
bordet?»

»Nej!»

»Hvem? Est ist wohl nicht ... der Bauer der stinkt
so entsetzlich?»

»Warum nit gar? Die Bauer stinken durch alle Jahrzeiten.»

»Mais c’est trop! Mon Dieu, quelle société!»

Peter Nilsson, som trott sig märka att han var föremål
för en viss uppmärksamhet, fyllde sitt glas, närmade
dess fot mot konungens glas och klingade. Men han var
alldeles för rusig för att kunna frambringa en skål
och inskränkte sig därför till en förtrolig nickning,
hvarpå han hällde i sig vinet.

Konungen reste sig från bordet, blossande röd, men
då assessorn ryckte honom i rocken, vände han sig
med ett förvridet leende till bonden och sade:

»Ursäkta, riksdagsman, men jag måste gå ut och ...»

»Bi’ lit’t, så är jag med!» skrek bonden och ville
fatta konungen i armen, men Broman hade fått tag
i Peter Nilsson och dragit honom halft omkull på
stolen:

»Ser du, Nilsson, när en kung går ut, så vill han
inte ha sällskap.»

»Jo, jag förstår det», svarade riksdagsmannen, »och
jag ville bara se hur långt hans tillmötesgående kunde
sträcka sig på längden; för när bonn’ ska’ få bli med
i sekreta utskottet hädanefter, så tänkte jag inte kungen
hade några sekreta ställen för sig själfver – nu.»

Assessorn drog öronen åt sig då han såg, att bonden
inte var så full eller så dum som han trodde, och
med anlitande af hela sin talförhet öfverföll han sin
»bästa vän», som han kallade honom, med en ordström
full af löften, smicker, eder, hvilka mottogos af
hans vän med lika betydelselösa som betydelsefulla
nickningar och enstaka ljud.

Medan den bullrande korruptionsmiddagen nere i
stora salen pågick, hade den i följd af konungens
oförsiktighet skadade fröken Hedvig Taube tillbragt
några timmar på en kammare en trappa upp, där hon åtnjutit
läkarebehandling för en ledvrickning i ena foten. Halfliggande på en
ottoman, hade hon intagit sin middag under täta uppvaktningar
af konungen, hvilken under hvarjehanda förevändningar
lämnat bordet hvarje kvarts timme. Hela uppträdet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free