- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
4

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elefantjagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förunderligt förändradt, och det första svidande såret kan
försätta det i den ursinnigaste vrede. Jag vill berätta
eder en sådan sorglig jagt på detta djur.

Två vänner, Fältkornetten Müller och William Prins,
en modig och djerf jägare, hade under sitt vistande i
södra Afrika begifvit sig med ett icke obetydligt
jagtsällskap på elefantjagt.

Inbegripne i lifligt samtal om sina goda, välpröfvade
jagtgevär, hade de ej gifvit akt på tiden och ej heller,
huru långt de hade aflägsnat sig från jagtsällskapet, som
var sysselsatt med att afdraga hudarna på några nyss
skjutna fåglar.

Oförmodadt träffade de båda vännerne på ännu
färska spår af en väldigt stor elefant. Glada öfver sin
plötsliga upptäckt, satte de sina hästar snart i traf och
sporrade dem uppföre en framför dem liggande kulle. Dit
uppkomna sågo de, huru kullen sträckte sig framför dem
såsom en lång utdragen rygg med slätten å ömse sidor
om sig. Endast några få smärre buskar stodo deruppå,
och dessa kunde icke längre dölja för dem det stora,
hastigt funna djuret. Men det är en gammal god
jägareregel, att man skall söka taga höjden af elefanten för att
ofvanifrån komma öfver honom. I nödfall kan man
nemligen då fly upp mot kullens spets, och dit upp kan
elefanten med sin tunga kroppsvolym icke så hastigt komma
efter, men bär det utföre, upphinner elefanten snart äfven
en snabbtrafvande häst.

Prins, otålig och obetänksam, såg sig redan i
besittning af det herrliga djuret, och en viss jägarfåfänga
förmådde honom att utan iakttagande af nyssnämnda
försigtighetsmått ladda sin bössa. Förgäfves varnade honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free