- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
12

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från min vandringstid i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ungefär sex till åtta björnar kunna der med säkerhet
uppdrivas; helt nyligen hafva arrendatorerna vid Kaminsk
funnit sina bigårdar häromnatten förstörda,
plankinhägnaden sönderrifven, tvenne bikupor helt och hållet tömda,
och ändå icke kunnat uppleta ett enda björnhål. De
dumma karlarne — brummade vår skogvaktare — förstå
intet tecken att spåra; borde dock kunna lära känna igen
en björnstig.

Att vi den andra morgonen voro i full ordning,
kunnen J lätt förstå. Vi begagnade med tacksamhet tillfället
att få vara med på en björnfångst, och jag tillstår gerna,
att det, efter allt som vi dittills hört om björnjagt och
björnfångst, tycktes oss vara en lätt sak att draga i fejd
mot dessa de Ryska skogarnas bestar. Jag tror dock, att
denna ringaktning härrör af björnarnas talrika
förekommande härstädes, äfvensom af deras klumpiga beteende,
hvilket icke kan disputeras, så framt icke björnen drifves
af alltför stor hunger eller hämndlust. Björnen
förekommer icke ens i Alperna till den myckenhet, som i
Rysslands och Polens skogar, och det ännu i dag. Man har
fångat derstädes dem, som varit inemot 6 fot långa och
fulla 400 skålpund tunga.

Vår skogvaktare och hans båda medhjelpare, hvilka
blifvit medbjudna på björnjagten vid Kaminsk, gingo med
raska steg framför oss, och innan middagen kommo vi till
det ställe, der en vägvisare till närmaste skog blef
antagen. Skogarne derstädes äro stora, vidsträckta, mörka
och ödsliga; ofta förekomma trånga dalöppningar, som
knappt blifvit beträdda af menniskofot; desto förr kan man
der söka björnarnas smyghål och gömställen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free