Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från min vandringstid i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I skogarna vid Siedlce och Augustowo, der en
berömd polska, sitt fäderneslands hjeltemodiga försvararinna,
Grefvinnan Emilie Plater dog, äfvensom i Wolhyniska
skogarna och i allmänhet, der stora skogssträckor gränsa till
bebyggda länderier, våga sig björnarne ofta om nätterna
fram till byarna för att plundra böndernas bikupor, hvilka
vissa tider äro dem kärare än ängerna under stenarna och
myrorna i de stora tufvorna på skogsfallen. Men
öfverallt är denna enkla fälla med en dylik frisväfvande tung
klabb den i Polen mest omtyckta, och vanligen straffar
sig björnen sjelf med döden.
Vår gästvänliga, landtliga värd hade ordnat åt oss
ett enkelt nattläger. Hunden, hvilken eljest ofta sprang
omkring i täppan, togo vi in till oss om natten för att
icke göra björnen osäker. Sofva kunde vi visserligen föga.
Vår otålighet, vår ifver, våra förhoppningar om det rika
bytet, — ty en sextonårig björn lemnar för omkring 100
Riksdaler ister, hvilket ju anses synnerligt befordra
hårvexten — gåfvo oss ingen ro att sofva. Skogvaktaren
tillvägde redan i andanom den mjuka björnhuden åt sin
herre för 20 silfverrubel, och de första bitarna af den
möra, saftiga björnskinkan hade smakat oss så förträffligt,
att de retade aptiten efter ännu mera. Stund på stund
steg skogvaktaren Stefan upp och tittade genom fönstret
ner till bäcken för att efterse, huruvida intet något besök
derstädes inträffat. Månan sken klart på den med
rimfrost öfverdragna marken; tydligen kunde man särskilja
den på en hög ställning befintliga bikupan, klabben och
de tätt utmed brädet nedsatta spjuten, bakom hvilka ännu
tvenne upp- och nedvända harfvar voro anbringade.
För att fördrifva tiden berättades jagthistorier, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
