Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från min vandringstid i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ofvanom dalfördjupningen i en linie med oss, som gingo
dernere.
„Der .... sen J .... sen J der — hviskade gossen
sakta — der är hans lya. Der inne ligger han och skall
hvila ut efter sina sista ströftåg och sofva, så länge det
ännu är kallt.“
Framför oss låg under bok- och furusnår en
knappast tillgänglig, men dock ofvanifrån tydligen synbar hög
af löf och jord af mer än manshöjd. På baksidan
emellan klipporna tycktes löfvet nyss hafva blifvit hopkastade
der det låg ännu fuktigt och färskt; ja, allt hade ännu
icke ens blifvit användt.
Vår skogvaktare, en äkta jägarenatur, var icke
hugad att länge förspilla tiden. Han befallte oss ställa oss
omkring löfhopen. Det skedde. Rundtomkring oss intet
misstänkt, intet buller. Ingen fågel sjöng; ingen solstråle
inträngde i dalfördjupningen; en rysning fattade mig, men
i samma ögonblick segrade mitt mod.
„Georg — skämtade skogvaktaren — stöt du till
honom med din bardisan ett duktigt vak upp i hans
håla!“
Den tilltalade medhjelparen stötte med kraftig arm
sitt spjut helt eftertryckligt uti högen. Ett ögonblick var
det tyst; derefter ett fruktansvärdt fnysande, ett allt mera
hotande brummande. Löfjordshögen skakade; plötsligen,
liksom man blåser omkull ett korthus, ramlade högen
tillsammans, och utur raset höjde sig i underbart vacker
pelsrock den efterlängtade, semlefärgade björnen. Han
störtade fyra, fem steg framåt, men sedan, likasom besinnande
sig vid åsynen af så talrika motståndare, vände han sig
om och ville trafva uppför bricken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
