- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
31

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räfprellning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallade prellnät blifver så länge utpinad, att han slutligen
uppgifver andan. Det är detta kastande eller slungande,
som kallas prellning. Räfven hade redan på förhand
blifvit anskaffad.

Allt var sålunda i ordning för den afskyvärda
förlustelsen, och när den unga herren anlände, uppställde man
genast tvenne rader nät å ömse sidor, så att de i början
innefattade en rymligare plats, men sedan slutade i en
allt trängre och trängre gata af ungefär 4 alnars bredd.
Der denna nätgata tog ända, var en sandkulle uppkastad,
och bakom denna väntade deltagarne i denna
hårdhjertade förlustelse med vild skadeglädje på det olyckliga
djuret. Pådrifvarne införde nu en räf i fällan. Djuret, som
trodde sig vara frisläppt, jagade lustigt omkring i
nätringen, som till en del var dold bakom buskar och träd.
Pådrifvarne, uppställda i en bred linie, jagade räfven in i
den alltmera sig tillslutande gatan, och snabbt rusade denne
mot kullen. Här tycktes han vädra den rundtomkring
hotande faran och försökte att vända om eller att
undkomma på någondera sidan; att vända om blef för det
dödsjägtade djuret omöjligt, när det såg myckenheten af de
hånleende pådrifvarne med upplyftade käppar bakom sig,
hvilka, ju trängre gatan blef, delade sig i flera rader, och
att bryta sig ut på sidorna lät sig icke göra till följe af
de starka och täta näten.

Räfven måste således i sitt pinsamma läge besluta
sig att springa framåt, rusade uppför den lilla kullen och
ville just springa ned derifrån, då han i detsamma föll på
den första af prelldukarna, hvilka i en lång rad höllos
utspända, och de, som höllo uti dem, gladde sig redan, då
räfven med nedslokande svans vågade det olyckliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free