- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
42

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den trogna Hästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redo om det skarpa hörnet af en med tät skog beväxt
bergkam. Rundtomkring berghöga, urgamla träd,
deremellan stela, ofruktbara bärmarker; bakom tallarna och
ekstammarna varseblefvo vi stundom dessa halfvilda svin,
hvilka såsom delikata „Bakonerskinkor“ af många läckermunnar
eftersökas, men hvilka vi i dag föga frågade efter,
emedan de ju voro skyddslingar af dem, hvilka vi ville
undvika.

Snart sågo vi äfven några kanessar, deras herdar;
de suto, tre eller fyra, på sidan om landsvägen, halft
gömda i löfverket vid kanten af en grop, och tycktes just
nu vara sysselsatta med sin måltid; åtminstone vred sig
ett väldigt stekspett omkring i de klart uppflammande
lågorna.

De tycktes hafva hört hästarnas traf, ty deras ansigten
voro nyfiket vända emot landsvägen, på hvilken vi
just nu anlände. De förblefvo stillasittande, och vi aktade
oss att synas oroliga eller att på något sätt låta oss
störas af dem. Trygga blickade vi framåt vägen och
fortsatte vår ridt så försigtigt som möjligt.

Nu rasslade det i grenarna bakom oss; buskaget
öppnade sig, och fyra dylika halfvildar kommo emot oss,
försedda med inga andra vapen än sina vaktarepåkar och
sina visserligen fruktansvärda slungremmar. Den ene af
dem, som också hade det förvägnaste utseendet, närmade
sig oss och frågade med temligt hotande ton, hvarifrån vi
kommo. Jag kastade en blick på Stefan; han förstod mig
och svarade helt torrt, att det var en sak, som alldeles
icke rörde dem.

Med häftighet ryckte de närmare och försökte att
hålla våra hästar; min — just den gamla trotjenaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free