- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
43

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den trogna Hästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

der — stegrade sig högt, då den fräcka röfvaren fattade
efter hans tygel, och hotade att i ögonblicket nedtrampa
den djerfve. Förskräckta drogo sig alla tillbaka från mig,
men med detsamma drogo de äfven ner min Stefan från
hans häst. Han slet sig dock lös och grep till sina
vapen, under det jag sjelf redan hade aflossat en af mina
pistoler, ehuru utan framgång. Under det Stefan slogs
med tvenne af dem, hven en kula från skogen helt nära
förbi min hatt och smattrade emot den höga klippväggen.
Faran blef så mycket betänkligare, som röfrarne hade
skyttar i bakhåll, och vi måste nu skynda för att komma
ett stycke i förväg. På något kraftigare motstånd var
icke att tänka, och jag ropade Stefan, som just nu hade
befriat sig från sina båda motståndare, att kasta sig på
hästen och följa mig. Kanesserne tycktes ana detta, ty i
detsamma Stefan ville sitta upp, stack en af dessa
kanaljer ner den ädla hästen medelst en stor jagtknif.

Medan de nu genast sleto af kappsäcken, skyndade
Stefan på min befallning och satte sig upp bakom mig,
hållande sig fast med sina armar omkring mitt lif, och så
bar det af i svindlande galopp utefter landsvägen. Men
byket hade icke ännu fått nog; några efter oss under fullt
språng afslungade stenar träffade ej, och redan hoppades
vi kunna rädda oss, när på en gång tvenne med
skjutgevär beväpnade karlar kastade sig i vägen för oss. Den
ene föll i ögonblicket för min pistol, och den andre, som
med omvändt gevär ville rycka löst på oss, drog sig
tillbaka för Stefans blanka sabel. Slaget träffade dock den
stackars, öfverlastade hästen, så att blod började rinna ur
såret. Men detta var för det ädla djuret den sista
sporren; pilsnabbt jagade den bevingade springaren med sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free