- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
60

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den beklagansvärda Utvandrarefamiljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ropade han upp åt bord, om icke någon ville göra honom
sällskap, ty vattnet var så varmt och så klart, att man
der och hvar kunde se musslorna nere på bottnen.

Och i sanning, en hvar, som någon gång befarit
hafvet i dessa breddgrader, skall ovilkorligen instämma i
omdömet om hafvets märkeliga klarhet och genomskinlighet.

Uppe på däcket stodo vi, kaptenen och flera
matroser, bland hvilka äfven den unga Lengnick, och
betraktade skämtande den raska simmarens qvicka rörelser.
Plötsligen ropade kaptenen, att han skulle skynda sig
närmare. „En haj kommer, den förfärliga, gråa hajen!“ En
iskyla genomilade alla våra leder, när vi i sjelfva verket
på icke synnerligt afstånd från den simmande såg en haj
lurande och hotande närma sig, hvilken, följande sitt
väderkorn, redan med lystna, hopknipta ögon uppslukade sitt
byte. På ingen trakt af jorden finnas flera hajar, än
emellan Azorerna och Cap Verdiöarna.

Medan blodet stelnade och förfäran stormade in på
oss, hade Willjam som en blixt sprungit genom våra leder.
Han störtade till fockmasten, der skeppsgossen vanligen
hade sin yxa och den stora köksknifven liggande. Att
fatta denna sednare, kasta skorna långt af sig och springa
högt öfver relingen ut i hafvet, var ett ögonblicks verk.

Kaptenens rop: „Alla man upp!“ samlade alla
matroserna ombord, men desse kunde icke göra något vidare
än skyndsamt kasta ut tåg, dem fader och son skulle fatta
uti, hvarefter man ville uppdraga dem, medan man
undertiden skulle slunga åt hajen ett stycke kött. Men bådas
belägenhet gestaltade sig annorlunda.

Hajen hade ryckt närmare och dykade nu upp.
Flåsande höjde han sitt gap öfver vattnet, och vi kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free