- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
64

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstridaresällskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla Seppel — så hette den ena gossen — flög på sin
skymmel och egentligen icke satt, utan låg utmed hästens
sida, jagande idkeligen framåt, och hur hans guldsmidda
jacka blixtrade och glänste, och huru herrar och
fruntimmer klappade händerna åt honom och ropade om
hvarandra bravo, då tänkte jag för mig sjelf: Ack, om du
ändå vore Seppel! — och jag blef nästan ond på den
främmande gossen, hvilken man oupphörligen prisade.“

„Och det tycker du skulle vara så roligt — återtog
modren. — Om således du blifvit så der uppmuntrad och
prisad, skulle du ock satt dig på dina höga hästar och
tyckt dig något vara. Det hade likväl varit ganska illa,
och äldre personer borde aldrig så slösa med sina bifallsrop,
att barnet inbillar sig redan hafva hunnit blifva
fullkommet. Så skall också du aldrig tro dig vara något
förmer, derföre att du fått beröm, utan alltid tänka på att
blifva allt bättre och bättre. Icke så, Anton?“

Gossen gick till modren och kysste henne varmt på
handen, och modren gladde sig öfver barnet, som så
behjertade hennes ord.

Men efter en stund begynte Anton ånyo: „Mamma,
det var ändå en ting, som jag icke kunde förlika mig med,
och det var – – –“

„Nå“, frågade modren och såg den lilla i ögonen.

„Att man så länge jagade kring de stackars hästarna
och idkeligen slog dem, som om dessa arma djuren icke
skulle haft någon känsla. Tänk, om också folket skulle
hafva fått så mycket stryk!“

„Och ändå är det bara högst litet — sade modren
— som du har sett. Men besinna, huru mycket stryk
och huru mycket ondt ett sådant djur måste hafva fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free