- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
66

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstridaresällskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rörelser i deras noggranna följande på hvarandra, och dock
borde en menniska med sitt förstånd kunna lära vida
mera än ett djur.“

Anton hade med uppmärksamhet hört modren.
„Mamma — ropade han plötsligt — det har fallit mig något
in. Jag tror, att djuren äro just sådana, som menniskorna
behandla dem. Blifva de vänligt behandlade, så
förhålla de sig äfven tamare och fogligare mot menniskorna
och tillochmed trilska och envetna djur skulle då ofta
blifva annorlunda.“

„Deri torde du för det mesta hafva rätt — menade
modren. — Dock gör det äfven mycket till, att man
flyttar djuren från ett varmare land till ett kallare, och
tvärtom. Ett lands värme eller köld kallas klimat, och
förflyttar man t. ex. åsnan till ett kallare land, än hon
fördrager, så blifver hon trög och dum. Derföre har åsnan
hos oss blifvit ordspråksvis känd för sin dumhet, under
det hon i länder, sådana som Italien och Spanien, der det
är varmare än hos oss, är ett helt qvickt och muntert
djur; så t. ex. letade sig en sådan på flera mils afstånd
och så att säga på egen hand hem igen. Skeppet, på
hvilket åsnan var medtagen, kantrade, och medelst
simmande uppnådde hon slutligen stranden, då det redan var
långt lidet på qvällen. Följande morgonen förundrade sig
bonden, att hans försålda åsna stod utanför porten och
skriade till ett vänligt god morgon sitt „Y—a“ emot
honom. Den långörade säckbäraren hade väntat, tills
hennes gamla husbonde skulle öppna portarna, genom hvilka
den gråa pergamenthuden ofta hade gått in och ut, Och
dock var vägen lång, och åsnan hade aldrig förut gått
den och nu utan någon slags förare tillryggalagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free