- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
80

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musikens inflytande på djuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Musikens inflytande på djuren.



Från den tid jag ännu tillbragte i föräldrahuset lefver
än i dag i lifligt minne en bofink, som flög fritt omkring
i rummet och som utom sina besök i buren, der han hade
sin frökopp och sitt lilla dricksglas, äfven flitigt
sysselsatte sig med flugjagt och alltid hjelpte till att rätt
vackert förminska dessa besvärliga insekters antal i rummet.
Han var temligen tam och kom till en, när man fångat
en fluga, och tog den med näbben från fingrarna.

Fram på förmiddagarna, när solen lyste rätt varm in
i kammaren och på hans fjäderbeklädnad, kunde han icke
längre tillbakahålla sitt välbehag, utan begynte att sjunga
högt. Först lockade han med sitt vanliga „bink, bink“
men sedan började han att öfverljudt tirililera, och det
tycktes icke taga något slut på hans jubel. Om aftnarna
spelade jag vanligtvis på mitt fortepiano, hvilket jag
gerna gjorde, då allt omkring mig blifvit tyst och jag visste
mig vara ensam. Men hvad gjorde då min lilla qvittrande
kammarkamrat? Först lyssnade han en stund på mig med
hufvudet lagdt på sidan, men snart öfvervann han sin
trötthet och sömnlust. Han hoppade fram till mig, liksom
han velat säga, att så bra kunde han nog reda sig som
jag. Allt mer och mer begynte fågeln att qvittra med,
liksom han ville att jag skulle sluta och endast beundra
honom, och detta fortfor så länge, till dess jag jagade bort
den lilla skrikhalsen. Det var dock endast högst sällan,
som det lyckades mig att förmå honom helt och hållet tiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free