- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
82

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musikens inflytande på djuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bästa, och äfven hålla de konserter till godo, som vi i
trädgårdar eller i skogens stilla skymning kunna hvarje dag
och årstid gratis få höra från trädens kronor, ty äfven
om vintern stadna ju flera sångfåglar qvar hos oss, t. ex.
korsnäbbar, trastar o. s. v.

Både i södra Europa och i Sverige och Norge
uppehåller sig en fågel, som låter sina sånger klinga i körer
af ofta fler än hundrade sångare och derföre på latin
kallas musiktrasten, annars allmänt känd under namn af
talltrast eller nattvaka. Synnerligast är detta händelsen, då
om hösten de små utvandrarne samla sig i Gotlands
skogar för att uppsöka ett varmare land. Resande kunna
icke beskrifva det intryck, som en sådan kör frambragt
hos dem, när dessa skogens sångare halft stormande, halft
vemodigt uppstämt sina afskeds- och vandringssånger,
liksom de ville ropa till sina qvarstadnande bröder: „Farväl,
i morgon skall jag fara!“

Det är dock icke allenast bland fåglarna, som
musiken har så känslosamma anhängare, och det är icke
endast dessa, som med välbehag röra på sina hufvuden
efter musikens takt. Hvem skulle väl tro, att kamelen
räknar sig bland dessa, detta de heta ländernas en- och
tvåpuckliga lastdjur, hvilket, likasom ett skepp förer sin last
öfver det skummande hafvet, äfven bär sin genom öknarnas
sandhaf. När det uttröttadt under sina varubalar
endast med möda kan fortsätta sin färd, har dess förare
dock ett medel att uppelda det till ny håg och kraft. Han
framtager en rörpipa och begynner att på sitt egna vis
traktera denna. Djuret spetsar med välbehag sina öron
vid ljudet af de muntra tonerna; det tyckes helt och
hållet hafva förgätit sina bördor samt dagens hete och dam,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free