- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
84

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musikens inflytande på djuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likasom tjusadt. Försigtigt upplyfter han nu det enda
verktyget vid sin jagt, en smal stång med en rännsnara,
i vädret och begynner dermed kittla leguanens strupe,
under det han fortfarande hvisslar. Under detta
välbefinnande insomnar slutligen djuret, men knappt har
leguanjägaren märkt denna lyckliga utgång af sina bemödanden,
förrän han kastar snaran om halsen på djuret och med
ett ryck drager det ned från trädet. Nere på marken är
det lätt att besegra, och djuret har sålunda blifvit ett
offer för sin förkärlek till sång och toner.

Äfven bland våra husdjur förekomma mångfaldiga
exempel på, att musik ingalunda är dem likgiltig. Man
vet, att de rädda marsvinen, hvilka hafva sitt egentliga
hem i Brasilien, men äfven flerestädes i Europa
förekomma som ett slags husdjur, spetsa sina öron och gifva ett
slags knurlande ljud ifrån sig till tecken af välbehag, när
de få höra musik. Fråga endast en gammal erfaren
kavallerist, hvad den smattrande ryttaremarschen haft för en
inverkan på hans häst, och huruvida denne vid
trumpetens klang icke skjutit sin bog mäktigare ut och stoltare
galopperat sin väg fram? Och har du icke i motsats
härtill ännu aldrig bemärkt, huru hundar vid mången slags
musik huka sig ner eller, om de kunna, söka springa ut
i det fria och dervid klagande tjuta? — Det finnes äfven
en fågel på Antillerna, Organisten kallad, som finner ett
synnerligt behag i skalor och löpningar, hvilka han
esomoftast sjunger efter. Deremot förevisade en läkare
sin hund, som verkligen kunde tåla all slags musik, blott
icke skalan. Många, som tviflade på denna hundens
egenhet, satte hunden på prof. Midt i ett vackert
tonstycke begynte en af dem skalan, och genast började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free