- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
92

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räddaren i hafsstormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Räddaren i hafsstormen.



Svarta molnslöjor betäckte himmelen och tjutande
vindar jagade städse ånyo sönderrifna skyväfnader upp i
Vestern. Vredgad fräste hafvet, och de höga brusande
vattenbergen slogo döfvande emot de ödsliga klippblocken,
så att bränningens hvita skum, som med ett doft buller
rusade allt häftigare tillbaka, sprutade högt upp emot de
nakna skären. Understundom korsade en svafvelgul stråle
öfver den nattmörka himmelen, och ett förfärande åskslag
öfverröstade den pilsnabbt förbiflygande stormfågelns
skadeglada skri och vågornas dön. Högt uppe på kusten stod
en menniskomassa, som dels den gräsligaste orätt,
strandrätten kallad, dels nyfikenhet, men dels äfven ett
medlidsamt sinne hade sammanfört, och utgjordes sålunda af
roflystna, nyfikna och Gudi lof till största delen barmhertiga
och medlidande hjertan.

Derute på hafvet slingrade nemligen, en kastboll för
vågor och vind, ett skepp, än högt uppe på spetsen af
skummande böljor, dels djupt nedslungadt i den blottade
hafsbottnen. Uppgifvande allt hopp vid åsynen af de
oändliga klipporna och lössläppta stormarna, låg skeppets
besättning bedjande på däck eller sökte afvärja den
närmaste faran och klättrade upp och ned i det genomdränkta
tågverket och gledo med lifsfara ut på råstängerna eller
tvärmasterna för att beslå de lösryckta seglen. Med en
gammal bepröfvad sjömans själslugn och sinnesnärvaro
gick kaptenen på skeppet upp och ner, utdelande de
nödigaste befallningarna. „Vi äro vid Cap de la Hague

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free