Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räddaren i hafsstormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom fast vid svältremmen, och huru det starka djuret i
sin kärlek och tillgifvenhet blifvit hans enda räddare;
honom hade han att tacka för, att han icke blifvit begrafven
på hafsbottnen. Men hunden hviftade vänligt och skakade
sin drypande pels, liksom visste han, att de talade om
honom, och i hans ögon glänste innerlig glädje, i det han
betraktade sin husbonde.
De vänliga kustboernas oförtrutna omvårdnad lyckades
det slutligen att helt och hållet återställa så väl
skeppsgossen, som de öfriga räddade.
Den förriga skeppsgossen gjorde äfven allt framgent
såsom duktig matros mången sjöresa, på hvilken hans
trogna, gamla pudel beständigt åtföljde honom. Och när
hunden dog under en sådan seglats, sänkte honom matroserne
stilla ner i hafvet. Endast en tår halkade öfver
den härdade sjögastens kind ned i oceanens stora,
tystnande graf — och hvarföre skulle man förmena detta?
Månget djur blifver oss förr en vän än mången menniska
och har genom sin trohet och tillgifvenhet gjort sig af
oss mycket mera förtjent än mången om sin vänskap och
trofasthet högt ropande af våra bekanta. Men man må
icke derföre undandraga menniskor sin vänskap och låta
dessa lida nöd, då de befinna sig i elände, ty menniskan
är dock mera än ett djur, hon är vår broder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
