Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geckon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva villan och derjemte från trädgårdssidan kunnat så
ropa honom?
Han lade sig derföre ånyo ner och tillskref allt vara
en inbillning i sitt halfvakna tillstånd.
Han höll åter på att insomna, då för andra gången
det hörbara ropet „Tockay“ ånyo klingade i hans öron.
„Hvem är det, som ropar mig? Ja, så heter jag“ —
ropade kaptenen, något harmsen öfver det otidiga störandet,
ut emot fönstret. Intet svar. Allt förblef tyst som
döden.
Skulle väl mina löjtnanter hafva ropat mig? Jag
måste väl hafva tagit fel om riktningen, hvarifrån ropet kom.
I dessa tankar steg kaptenen upp, gick sakta till
sidodörren, som ledde in till hans officerares sofrum och frågade:
„Ropade J mig?“
Intet svar följde, men väl hörde kaptenen, då han
lade örat till dörren för att lyssna, sina sömndruckna
grannars högljudda, dubbla snarkande.
Förargad och missnöjd med sig sjelf kröp farbrodren
åter till kojs. Men sofva kunde han icke längre; tvärtom
föresatte han sig, att om den gömda skurken ännu en
gång skulle ropa, skulle han lägga noga märke till,
hvilken riktning ljudet kom ifrån för att sedan så mycket
säkrare kunna utspana dess upphof.
„Tockay, Tockay!“ klingade det på en gång dubbelt
och tydligt från fönstersidan till.
Hastigt sprang kaptenen upp och skyndade till
fönstret. Skärande tänderna af raseri, kastade han upp
fönstret och ropade ut i natten:
„Din skurk! Träffar jag dig en gång, så akta dig
bara. Jag skall basa dig så blå med min rörkäpp, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
