- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
107

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



i småskogen eller halmen, så att icke vandrarne skola
se, hvar modren och ungen hafva sina smygvrår. På detta
sätt lär ungen sig i tid att taga sig tillvara och hukar
sig ofrivilligt ner mellan sädesaxen och den frodiga
småskogen.

I allmänhet ådagalägger det ädlare villebrådet, och
företrädesvis bland detta rådjuret, den allrastörsta
försiktighet, likasom visste det mer än väl, att det för
menniskorna utgör en eftersökt stek. Och rådjuret närmast
häri står dess anförvandt på de snöbetäckta Alperna, den
lättfotade stenbocken. Huru försiktigt vädrande är icke
stengetens tågande, sedan det blifvit mörkt, från den
högre alpregionen ner till den lägre, gräsrika alpdalen! Der
tågar en gammal, genom många farligheter och
vandringar förfaren stenbock i förväg; efter honom följer hela
raden af de under hans ledning stående djuren, hvilka, så
klumpig och tjock deras kropp än är, med öfvad fot följa
från klippa till klippa, öfver brådjup och klyfta. Endast i
mörkret om qvällarna eller också arla i morgonbrytningen
komma de skygga tågen ner till det lägre landet och detta
alltid i hjordar, understundom ända till 50 i hjorden.
Skyndsamt, men dock i fullkomlig ordning, draga de åter
hem till sina vilda alpspetsar, så snart de ätit sig mätta,
ty till dryck göres dem ej behof af någon källa. Deras
otillgängliga klyftor och gletscher erbjuda dem ju dryck
nog, och der äter stengeten snö, på hvilken hon ock
gerna tumlar sig omkring. Men derefter hvilar hon sig
under klipporna, icke i några kulor, utan på bäddar, som
man väl kunde kalla nästen.

Man kan om intet djur med mera skäl påstå, att det
sofver med öppna ögon, än just om stengeten, och om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free