- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
110

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter några månader följer ungen modergeten öfverallt och
måste redan lära sig springa. Modren springer förut
bräkande, och visserligen är detta detsamma som ett lockande.
Dröjer lärlingen att följa sin moderliga lärarinna,
eller gör han några fåfänga försök dertill, så springer hon
tillbaka och åter förut igen, till dess hennes lilla gymnast
lyckas utföra sitt språng riktigt.

Samma förhållande, som bland dess vilda anförvandter
på Alperna, eger ock rum bland rådjuren i Syd-Sveriges
och det tempererade Europas skogar. Huru försiktigt
är icke dessa djurs förflyttande från den ena
småskogen till den andra; äfven här öppnar en gammal
erfaren bock tåget och spejar försiktigt och långsamt gående
i dess spets; för de upprätt stående öronen förblifver intet
ljud i trakten obemärkt, och en jägare, som vill komma
uppå dem, måste vara väl gömd. Det är nemligen icke
endast anföraren för detta tåg, som med sådan varsamhet
skrider framåt, utan äfven hvarje enskildt djur i hjorden
gör sammaledes. Om nu anföraren spejar mest framåt,
så spejar det på något afstånd närmast efterföljande
rådjuret synnerligast åt höger om sig, medan det derpå
följande riktar uppmärksamheten mera åt venster, och så
fortgår det hela raden utefter, hvilka icke lemna något
obemärkt på sidorna omkring sig. Det eftersta djuret
vänder sig slutligen esomoftast om för att se efter,
huruvida någon fara förljudes bakom tåget.

Men oaktadt allt detta djurens skarpsinne, måste de
dock vika för menniskans högre förstånd, och äfven det
erkändt listigaste af dem alla, den rödpelsade räfven,
nödgas duka under för detsamma. Den ena gången behöfver
menniskan vildbrådets goda stek till näring, en annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free