- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
111

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gång äfven vilddjurets pels till varm beklädnad under
vintern. Dessutom tjenar månget vilddjurs talg till salfva
på vår sönderspruckna eller förbrända hud; svarfvaren
önskar dess ben och horn till sina finare arbeten, till
knappar och andra prydnader, och landtmannen vill helt
och hållet utöda det vilda för den skada, som de förorsaka
hans åkrar och fält. Då uppkommer jagt; fånggropar
gräfvas, hundar hetsas, och saxar och giller utläggas.
Månget försåt blifver upptäckt af djuren, och endast
räfven har redan bedragit mången jägare. Men ehuru han
dervid understödjes af en synnerligt skarp syn, en
förträfflig hörsel och ett utomordentligt fint väderkorn, låter
han icke destomindre ofta nog öfverlista sig och genom en
läckerbit lockas i fällan. Man utkastar stekt fläsk,
hvilket räfven, likasom vargen, vädrar på långt afstånd;
glädtigt hviftande med svansen kastar han sig öfver lockbetet
och slukar det genast, men med ständig varsamhet närmar
han sig saxen och kretsar omkring hvarje bit flerfaldiga
gånger. Den sista, bästa biten ligger midt i saxen,
så att räfven icke en gång kan nå den med tassen.
Lysten flämtar räfven, springer ständigt ånyo omkring saxen
med dess farliga, skarpa bågar, och ändtligen likasom i
flykten söker han krafsa åt sig biten, väl anande, att om
han vågade sig närmare, skulle han lätteligen blifva fast.
Men si, äfven hans snabbhet hjelper honom här till intet,
och kiknande och förgäfves krafsande måste han vänta,
till dess jägaren slutligen kommer och gör en ända på
hans lif.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free