- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
138

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdiga drag af hundens klokhet och trohet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höjder för att öfvertaga en vägvaktares allvarliga kall,
leda vandrarne i oväder tillrätta och krafsa dem fram
undan snölavinerna. Vän och lekkamrat, drag- och lastdjur,
blindas ledare och dansande, serverande eller excercerande
konstnär, läger- och jagtkamrat, fet gödboskap i
Söderhafvet, kött- och pelsfoderleverant, såsom sjelfva dingon
på Nya Holland — detta allt är hunden.

Rörande hundens klokhet och trohet står oss ett stort
antal exempel till buds, vi vilja anföra några mera
framstående af dessa.

Uti en bekant familj hade man inöfvat en stor, vacker
pudel att med tänderna fatta i grepen på en korg och
så springa med den till en bagare i grannskapet. I korgen
lågo, invecklade i papper, penningar till semlor, och
bagaren visste redan på förhand, att hunden skulle på
bestämd tid komma och resa sig upp med framfötterna på
den vanliga disken; hviftande på svansen aflemnade det
stumma budet sin korg för att likaså vänligt åter fatta
uti den och springa med den hem.

Den trogna hunden blef snart bekant och omtyckt i
hela grannskapet, och ingen företog något för att hindra
honom i hans tjenst. Men när understundom bekanta
kommo, som höllo hela historien för omöjlig, gjorde man
mången gång hunden det sprattet och skickade honom till
den välkända bagaren utan att lägga några penningar i
papperet i korgen. När nu bagaren uppvecklade papperet
och leende sade: Harras; jag kan i dag ej gifva dig
något; de hafva bara narrat dig, — då väntade Harras
ännu en liten stund och morrade — ställde korgen på
disken och morrade ånyo. Slutligen motade bagaren
honom undan. Vresig vände Harras hem och hade till på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free