Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdiga drag af hundens klokhet och trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rasade allt i ett med städse tilltagande raseri; skyar af
finaste imma vältrade sig som en svart rök öfver hafvet;
vi voro alldeles stelfrusna. På en gång började vägvisarens
hundar att vädra, derefter högljudt skälla samt sprungo
så fort som möjligt vidare. Det var som ett elektriskt
slag skulle hafva genomilat oss alla. De andra hundarne
följde efter och ansträngde alla sina krafter för att hålla
jemna steg med dessa. De utmattade resandes hjertan
klappade häftigt; de voro öfvertygade, att hundarne hade
väder af renen, och denna rörelse bragte åter värma i
deras leder, helst som de hoppades att anträffa en
tillflyktsort för den fruktansvärda stormen, som hotade dem
med döden. Efter tio minuter hade de ock den onämnbara
glädjen att se sig omkring en gnistrande eld,
omgifven af gästvänliga infödda.
Postmästaren i Zibenzig i Mark skänkte en postiljon
en hund, som troget slöt sig till sin nya husbonde och
åkte med honom fram och åter till och från Drossen. En
gång uteblef posten. Postmästaren väntar, men i stället
för postvagnen kommer endast hunden, skällande och
tjutande. Han hoppar upp på postmästaren, skäller och
störtar åter skällande tillbaka. Man följer honom.
Ungefär på halfva vägen befanns ännu den öfverfallna och
röfvade posten qvarstående; i småskogen finner man jemte
den tjutande hunden äfven den ihjälslagna postiljonen,
men eljest intet spår, som kunde leda till upptäckt af
denna gåtfulla förbrytelse.
Postmästaren tog emedlertid hunden till sig. En dag
red postmästaren, åtföljd af samma hund, genom Drossen.
Med raseri anföll hunden på en gata en kanonier, ehuru
han eljest aldrig gjorde någon menniska något ondt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
