Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdiga drag af hundens klokhet och trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han steg in i förhoppning att här kunna erhålla
något till qvällsvard samt ett nattläger, ty till närmaste lilla
stad var det ännu tvenne dryga mil. Derinne suto värden,
en mörk, enstafvig karl, och, såsom det tycktes, hans
hustru; dessutom befanns ännu en Jude derinne. Schörke
åt litet och lät visa sig sitt sofrum. Det skedde, men
när han blifvit ensam, fattades han af en obeskriflig ångest.
Kammardörren hade intet lås; takfönstret var för litet att
komma ut igenom, om så skulle göras behof; hela huset
förekom honom betänkligt. Schörke beslöt att icke sofva
och ställde sig beväpnad med sin stadiga knölpåk bakom
dörren, så att denna måste vid uppskjutandet betäcka
honom. Hufvudkudden rullade han tillhopa och drog täcket
öfver så, att det tycktes, det någon låg uti sängen.
Slutligen hörde han någon komma sakta smygandes; han
lyssnade vid sin dörr.
Denna öppnades, och värden inträdde med en yxa i
handen; i förstone stadnade han en stund, lyssnande och
eftersinnande, men derefter störtade han hastigt fram och
måttade ett förfärligt hugg åt sängen. Men i samma
ögonblick haglade Schörkes påk så omkring öronen på
honom, att han sjönk ner och endast ropade högljudt:
„Caro, Caro!“ Bäst som de båda brottades med hvarandra,
störtade en stor hund in och sprang upp på Schörke,
men plötsligen släppte han honom lös, tjutande af
glädje och satte sina framfötter hotande på den derliggande
röfvarens bröst. Det var Schörkes gamla hund, som
genast kände igen sin förra husbonde och med hvars
tillhjelp det nu lyckades honom att blifva herre i huset, till
dess morgonen inbröt och formän anlände, som hjelpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
