- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
174

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalfiskfångsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karlar, som med skicklighet och styrka förstå att kasta
en stark lans med hullingar, den s. k. harpunen.

Låtom oss följa med en sådan båt. Karlarne sitta
med årorna i beredskap; man stöter ifrån skeppet med
tankar uppå att göra en rik fångst. Hvem vet, huruvida
de oförvägna jägarne komma helskinnade åter till
skeppet? Medan allas ögon äro riktade på hufvudskeppet, som
långsamt följer efter, glider båten hastigt öfver vågorna.
Harpuneraren står ännu midt i båten. Der befinnes äfven
ett vindspel, omkring hvilket den icke starka linan är
flerfaldiga gånger lindad, och hvars ände man fästar vid
harpunen. Ännu flera sådana linor ligga i ringlar prydligt
upplagda i båten bredvid reservharpunen. Nu först
drager harpuneraren linan genom den starka jernring, som
är anbragdt just der den af jern bestående lansspetsen
förenas med träskaftet. Det är gjordt. Harpuneraren i
kort, vid matrosjacka ställer sig i fören på båten och
balanserar pröfvande och färdig att kasta den tunga
harpunen. Dödsstillhet råder i båten. Den andra harpuneraren
sitter på huk åt sidan med reservharpunen i handen för
att gifva rum åt kamraten. De gamla, grånade
beckbyxorne förstå hvarandras minsta blick och obetydligaste
rörelse.

Då fattar den första harpuneraren, lutande sig framåt,
harpunen och så långt stycke af linan, som ungefärligen
räcker fram till hans byte, i högra handen, den
återstående hvilar i hans venstra, och nu — — låter han den
löpa ut, och skarpt susande flyger den tunga harpunen i
hvalfiskens kropp. En blodstråle springer i luften. Det
väl träffade djuret störtar ned i djupet, förgäfves skakande
och vridande sig, ty vid hvarje ny skakning upprifver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free