- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
177

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalfiskfångsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafskolossen och menniskan, som i den mjuka djurkroppen
sliter och stinger allt större och större sår, månget
menniskolif kommit i fara, såsom t. ex. när hvalen dykande
upp ur djupet skjuter fram och slungar med sina första
väldiga stjertslag slupen med allt det deruti är såsom en
boll i luften. Man känner, att båtar blifvit
söndersplittrade och menniskor döfvade eller dödade af det oerhörda
slaget. Öfverhufvud är stjerten hvalens enda dödande
vapen, ty som bekant har han inga egentliga tänder och ett
så långt svalg, att han endast kan sluka blötdjur och på
sin höjd småfiskar.

En Holländsk hvalfiskfarare von Harling hade endast
19 mans besättning, men dessa voro samt- och
synnerligen personer, som icke för första gången voro på jagt i
dessa nordliga farvatten. De befunno sig vid inloppet till
Baffinsviken, när de blefvo varse en stor hvalfisk, hvilken
häftigt flåsade, emedan han länge hade varit under
vattnet. Han förblef nu liggande stilla på vattenbrynet, så att
hjessan och ryggen sträckte sig högt upp öfver hafsytan,
hvilket läge är synnerligt beqvämt för hvalen, helst som
hans specifika vigt dessutom är lättare än det saltare
hafsvattnet. De seglande hade skyndsamt bemannat en
båt och trodde, att detta var det gynnsammaste tillfället
att harpunera. Båten hade lyckligen närmat sig och den
första harpuneraren lyckligen slungat sitt kastspjut, då en
oförväntad tilldragelse gaf den tillämnade jagten en den
sorgligaste utgång. Den andra harpuneraren satt eller
snarare hukade sig på sidan i båten, färdig att äfven
kasta sin lans, ty hans föregångare hade just lemnat sin
plats, då plötsligen linan på vinden hämmades af något
hinder. Förmodligen hade detta någon inverkan på den i


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free