- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
178

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalfiskfångsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvalfiskens rygg sittande harpunen — med ett ord,
hvalfisken kastade sig till följe af den smärtande ryckningen
om och drog hastigt som en blixt linan i motsatt riktning,
innan de uppmärksamma roddarne hunno gifva båten det
derföre bäst passande läget. Genom ett osaligt och
hastigt sammankedjande af omständigheter hände det, att
den vid båtranden nedhukade harpuneraren Reuders fick
linan kastad omkring halsen, i detsamma han ville genom
nedböjande kasta den öfver sig. Med stirrande blickar
och utan att säga ett ord slets han af linan med häftig
fart ner i vågorna. Endast de två främsta roddarne hade
sett hela tilldragelsen; så fort var allt förbi. Den
olycklige, som var en duktig, omtyckt karl, hade i alla
händelser blifvit strypt. Visserligen kapade man beslutsamt
linan och hoppades ännu ett uppdykande af kamraten —
men allt var förgäfves. Man såg hvarken skepparen
eller hvalen åter.

En annan händelse intygar den gamla hvalens kärlek
till sina ungar, hvilka sistnämnda komma i Februari eller
Mars till verlden och redan då skola hafva en storlek af
10 till 12 fot. Ungen går under sin moders ledning ett
helt år, tilldess fastheten i käftbenen sätter densamma i
stånd att sjelf uppsöka sin näring. Man harpunerar ofta
ungen blott för att derigenom framlocka modren„ hvilken
skyndar fram och tvingar ungen att simma på, hvarvid
hon äfven stundom sjelf tager den under sina fenor och
sällan lemnar den, så länge ungen ännu lefver. En sådan
hvalfiskmoder glömmer då alla hänseenden till sin egen
räddning; hon far midt igenom fienden och stadnar
frivilligt, ehuruväl häftigt slående omkring sig, hos ungen,
ehuruväl flera harpuner äfven träffat henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free