- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
179

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalfiskfångsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så berättar Skoresby ett fall, då en af hans
harpunerare i Juni 1811 hade förföljt en ung hval i
förhoppning att derigenom äfven åtkomma modren. Så snart
denna kommit i hafsbrynet helt nära harpunerarens båt,
fattade hon i ungen och ryckte honom med oförliknelig
styrka och hastighet flera hundrade alnar långt med sig.
Derefter framkom hon ånyo, for ursinnigt fram och åter,
höll ofta stilla eller ändrade plötsligt sin kosa samt gaf
alla tecken till högsta ångest. Hon blef ansträngd af
båtarna, undfick tvenne harpuner, som icke trängde nog
djupt in, och derpå en tredje, som fastnade. Ändock
flydde hon icke, lät äfven de andra båtarna komma
närmare, erhöll inom få minuter ännu 3 stycken harpuner
och var inom en timma död. Det är dock i sanning
pinsamt att döda ett djur, som bevisar sådan ömhet,
moderskärlek och sjelfuppoffring, hvilket äfven skulle göra
förnuftiga väsenden ära och heder.

I anseende till de vid jagten med harpuner förenade
farligheterna har man äfven varit betänkt på mångahanda
andra medel. Aleuternas dumdristiga förfarande, hvilka i
bräckliga kanoter ro ut till hvalen och stöta ett spjut i
hans ömtåligaste och sårbaraste kroppsdelar, finner
naturligtvis inga efterhärmande liebhabrar bland Européerna.
Äfven förslaget att medelst congrewska raketer döda
hvalen har blifvit utan följder. Deremot har man genom
harpuner, som blifvit afskjutna med kanon, sökt vinna sitt
mål, äfvensom efter år 1842 flera expeditioner med
framgång användt harpuner, hvilkas spetsar varit fyllda med
blåsyra. Blåsyran är nemligen ett farligt gift, har ett
vattenklart utseende och verkar synnerligast på feta djur.
Svin dö ganska fort efter förtärandet af bittermandel, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free