Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Och nitet som gaf gods, gaf lif för Statens heder,
Och ärans Gudadröm, och Fädrens rena seder?
Du leker utan blygd på deras helga stoft,
Och jollrar flärdens ord och fångar blommans
doft-Gå, icke vill min sång ditt lumpna öde lära,
Gå, lef forutau dygd, och fall förutan aral
Detta förhållande är nedslående, men
kan visserligen förbättras om man vill. Den
heliga elden är ej slocknad. Den
glimmar ännu ofta under askan, och
behöfver blott vård och näring, för at skönt,
såsom fordom, uplåga. Norska Nationen
har ock sina fel, och är i allmänhet
kanhända mindre uplyst än dess grannar;
men hon torde ock ännu vara mera
flärd-fri och allvarlig: hvarigenom hon icke så
mycket aflägsnat sig från den sinnesart och
de seder, som utmärkte den Nordiska
hjel-teåldern. Månge hos oss, hvilkas exempel
i längden inverkat på folklynnet, hafva
inbillat sig at de tilegnat sig Fransk
civilisation, då de egentligen inympat på sig
och Nationen det Franska lättsinnet och
andra brister, utan at i det hela kunna
förvandla Svenskarne til Fransmän i ädel
bemärkelse, hvilket natur och klimat neka
dem at någonsin blifva. Gustaf III:s
tidehvarf, förberedt af den föregående
politiska immoraliteten, fick sin egentliga
stämpel af denna Konungs individualitet; och
dess häfdvunnna inflytande på följande
tider har under civilisationens
täckmanteln betydlig mån undergräft den fordna
Svenska redbarheten med åtföljande dyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
