Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4*
faror och på et afstånd af 60 til 80 mil,
skyndade manskapet af Sveaborgs, til
större delen indelta, garnison, sjelfmant
til den activa Arméen , för at strida och
dö under dess fanor, då det likväl, enligt
förpassning, kunnat i ro qvarblifva på
sina torp. Måtte icke, utan noga
besinning, en inrättning försvinna, som synes
passande för Sverige och länge utgjort et
föremål för bifall och beundran! Måtte
detta Rike, om man förstör dess gamla
försvarsanstalter, icke inledas i nya
kostsamma som det icke förmår underhålla,
och som, måhända, til slut befinnas
mindre upfylla ändamålet, än de förstörda!
Hvad menar Rec. med persifllagens
styggelser? At i förtrolighet, under
samtal med en vän, utgjuta sitt hjerta, måtte
icke vara fördömligt. At detta sker enligt
den persons lynne som är meddelande, är
åter naturligt. Gen. Armfelt var qvick och
hade förmågan at uptäcka ridiculen
hvarhelst den stod at träffas. Det löjliga
måste med satirens gissel bestraffas af honom,
än i muntliga infallen, än i berättande
carricaturer. Han betänkte icke vådorna,
eller äventyrade dem hellre än han
til-bakahöll utbrotten af sin lekande
inbill-ningsgåfva och sin sprittande qvickhet.
Det var, så at säga, en instinkt hos
honom, som han ej var mägtig at emotstå,
ehuru han ofta blottställde sig derigenom,
helst då han rigtade sin udd emot
betydande personer: en oförvägenhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
