Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13
Dä Alfred hörde delta, föll det
honom in att göra de båda flickorna elt
gladt puts, och ehuru deruti väl låg
något etourderie, kunde han ej emotstå sin
fattade idee. Han var redan ägare af det
vackra äpplet, och van att med säkert
ögonmått träffa målet, beslöt han att
inkasta det uti en liten sykorg, som vid
ändan af rummet stod på ett bord.
Knappt hade de båda Flickorna slutat att
tala, så sväfvade äpplet hastigt öfver
deras hufvuden och nedslungade uti korgen.
Förvånade sågo de på hvarandra, på
äpplet, på det öppna fenstret, och
började en duett af skratt, som snart
förvandlades till en Tiio, då de hörde
Alfred, i glädjen att hafva träffat så
lyckligt, deltaga häruti. Nu fästes
flickornas uppmärksamhet på det vackra
svartlåckiga hufvudet, som sträckte sig
fram öfver trädets qvistar, för att helsa
på dem, och ånyo betrakta dem. Hans
anletsdrag uttryckte så mycken välvilja,
en så oskyldig och barnslig glädje, att
de båda flickorna mot sin vilja ej kunde
förarga sig öfver den nyfikne åskådarens
näsvishet. I första ögonblicket hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
